Duncan Browne

Jag hade en väldigt konstig dröm inatt. Jag satt först och gjorde musik på min Amiga 500. Det har jag gjort när jag var yngre också. Jag gjorde musik i Protracker och var med i rätt okända demogrupper på den tiden. Plötsligt åkte en kråka in i fönstret och det var krig. Hitler hade tydligen invaderat Sverige och rent tidsmässigt var det 1944. Jag skulle fly ifrån Sverige till Usa men först var tvingad att klättra upp för ett stort träd. Det tog timmar och timmar att klättra i trädet. När jag väl kom upp till trädets topp träffade jag Duncan Browne. Han satt där någonstans i trädet och spelade gitarr. Han gav gitarren till mig och frågade om jag kunde ”Spela ett A-moll”. Jag tog gitarren, försökte spela men det blev bara fel hela tiden. Tillslut lyckades jag ta ett D-moll och någon ropade att kriget var slut. Sen vaknade jag upp rätt svettig i sängen. Jag drömmer ofta om musik och det är inte på något sätt logiskt. Det är väldigt flummigt och ofta psykadeliskt.

Jag lyssnade igen på Duncan Brownes första skiva ”Give me Take You” från 1968 i morses. Det är en av mina favoritskivor. Många jämför Duncan med Nick Drake. Jag vet inte om det finns så många likheter egentligen förutom att de båda var Singer-songwriters och spelade någon form av Folk/Chamber Folk. Ibland tycker jag att Duncans sorgsna låtar påminner lite om Paul McCartney när han är på melankoliskt humör. I vilket fall somhelst så var Duncan en enormt bra gitarrist. Han är dessvärre inte så känd. Han gick bort 1993 i cancer. Jag tror hans musik passar både till fans av mer enkel Folk och för såna som gillar mer progressiv folk. Det är musik för alla.