Rest in Peace

Jag sitter här i min lägenhet i Borås och dricker en stor kopp svart kaffe. Det regnar som smått och jag funderar på vad jag ska lyssna på härnäst. Den senaste tiden har jag ägnat mesta delen av min tid att spela in egna låtar. Det handlar om improvisationer i ganska låg ljudkvalite med mitt alterego som jag kallar PLinteous. Jag lägger upp låtar allteftersom på bandcamp och på streaming ställen. Det var egentligen inte det jag tänkte skriva om utan istället just hur det känns när en artist/idol/musiker går bort. Den musikers död som påverkat mig mest är absolut Freddie Mercury. Jag var inte gammal men hade köpt några skivor med Queen och älskade den musiken så mycket. Det kom som en chock att Freddie Mercury dog 1991. Han hade så mycket att ge och hade förmodligen skapat fantastisk musik om han hade fortsatt leva. Freddies röst är också oslagbar. Inte just bara för att han hade ett väldigt brett sångregister utan för att han sjöng med en sån otrolig känsla.

Han kunde förmedla så många olika känslor på en och samma gång. Jag brukar lyssna på alla hans låtar som soloartist och med Queen och berörs alltid av hans röst. Det går inte att komma ifrån. Den femte September fyller jag år och då firar jag alltid med att lyssna på Freddie Mercurys soloskivor samt det mesta med Queen. Freddie föddes just den femte september, år 1946. Tiden går fort och jag har svårt att förstå att jag redan fyller 41 år men det känns bra.

På sistone har rätt många musiker gått bort. Just nu i dagarna då jag skriver det här gick Peter Green bort. Jag tycker mest om skivan ”Then play On” med Fleetwood Mac. Jag har haft den en gång i tiden på vinyl. ”Allthough the sun is shining” är väldigt vacker och melankolisk.

Judy Dyble gick bort den 12:e Juli 2020. Hon sjöng blandannat i Fairport Convention och med Giles, Giles & Fripp. Det jag tycker mest om som hon var inblandad i är bandet Trader Horne. Skivan ”Morning Way” från 1970 är otroligt vacker Folk, Psykadelisk folk eller Acid Folk musik. Den rekommenderar jag verkligen om ni inte redan har hört den. Tråkigt att hon gick bort.

Emitt Rhodes gick bort den 19 Juli 2020. Jag vet inte så mycket om honom faktiskt. Han spelade in några väldigt fina skivor i början av 70-talet. Min personliga favorit är ”The American Dream”. Hans musik jämförs ofta med all rätt med Beatles och framförallt Paul McCartney. Det finns uppenbara såna influenser. Jag kommer ibland att tänka på Todd Rundgren också, mest i känslan när de har lite deppiga låtar så påminner de om varandra. Emitt kommer säkert bli ihågkommen länge för sina vackra låtar med smarta arrangemang.

Nu när jag har skrivit har jag hunnit dricka upp kaffekoppen. Jag har bestämt mig för att lyssna lite på ELO och sen ska jag laga soppa. Tack för att ni läste igen och ha det bra.

Publicerad av Leo Friberg

Jag brukar beskriva mig själv som musiknörd. Jag har två musikprojekt. The Life Auction - Experimentell musik/Elektroniskt/Ambient/Industri och Leo Friberg - Singer-songwriter/Folk/Acid Folk. Jag kan nås på min e-mail: Leofriberg@gmail.com

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: